Älgar är stora - Wille är liten...

Jo, det behövs kanske ingen raketforskare för att fatta det men Wille var tvungen att lära sig på det svåra sättet han!
Vi har ju en mammaälg med två kalvar som gärna mumsar på mitt päronträd på kvällarna. Jag stod länge på trappan och tittade på dem häromkvällen och mamma älg stod ca två meter ifrån mig och tittade helt lugnt på mig, fantastiska djur!
Igår kväll somnade jag på soffan, vaknade vid midnatt och skulle släppa ut hundarna en sista sväng. Gick ut själv på trappan först för att kolla att det inte var päronparty och det var alldeles tyst och lugnt ute så jag släppte hundarna, kopplade på Wille (han får inte springa lös för han skiter på grannens tomt *flinar*), Wille rusar ner för trappan, mot päronträdet och vrålar som en idiot... Småtanterna hade hunnit ner för trappan med och ut på gräsmattan men Zacko var lite efter och kvar på trappan... Helt plötsligt kommer en älg i full fart mot Wille! Min store tuffe kamphund var plötsligt inte så tuff utan tvärvände, gnydde och sprang åt andra hållet - så långt han nu kom för han satt liksom fast...Ett faktum jag också insett men vad göra? Ja det var ju bara att ta till det största vapen jag hade tillhands... mig själv *flinar* så jag sprang mot älgen, viftade och brölade allt jag orkade! Älgen stannade, tittade på mig och bestämde sig förmodligen för att jag var mer än lovligt tokig så den vek av och sprang genom buskarna istället. Jag var bara liiiite skakig efter det!
När jag funderade på saken sen så tror jag att en av kalvarna antingen blev irriterad eller tyckte Wille verkade kul och skulle kolla närmare för en riktig attack tror jag inte det var och det var inte mamma älg, tack och lov, även om jag tyckte att älgfan var inihelvete stor just då!

Nu hoppas jag att familjen älg bestämmer sig för att dra vidare snart, alternativt får jag tömma trädet på päron, så att det blir lugnt här igen, det är väldigt respektingivande djur det där och har de bestämt sig för att det är deras trädgård kan det bli problem och det vore synd att behöva jaga bort dem helt, de hör hemma här mer än jag och hundarna egentligen ju.